Isakssonskan

Mycket talar emot min lycka just nu.
Jag kanske inte borde vara glad?
Jag kanske inte borde vakna upp med ett leende på läpparna varje morgon?
Jag kanske inte borde var full av ny sprudlande energi?
Jag kanske borde lägga mig ned och försvinna in i en djup depression?

Men nej,
detta är fel.

Jag vet vem jag är, jag vet vart jag står och framförallt:
jag vet vad jag känner. Jag känner lycka.
Jag vill vakna upp med ett leende på läpparna varje morgon.
Jag vill fyllas med ny sprudlande energi.

Jag väljer lyckan, och vägrar låta mig dras med ned i ett mörkt hål av negativitet.
Det passar helt enkelt inte in i nyversionen av mig själv.