Isakssonskan

Jag ligger här. På min soffa. Rapén under läppen. Fyra timmar kvar tills 17 piniga timmar. Jag känner mig trött, ovillig och lite sjuk faktiskt. Jag känner alltid så här måndagen ojämna veckor. Det suger.

Min andra och mycket bättre hälft kommer i slutet av denna vecka, lämna Lindesberg och därmed mig själv. Jag har inte haft tid eller ork att verkligen förstå att detta kommer att ske nu på söndag. Jag glädjer mig dock för hennes skull. Hon ska få leva ut sin dröm, det gillar vi. Sorgligt vs. Glatt. Hon kommer klara sig bra, lyckas.
Jag kommer sakna henne var dag.

What else is new?
Avslutade "Tusen stålande solar" igår. Gav mig direkt in i "Purpurfärgen". Jag är numera lika mycket mal som de parasiterna som äter upp mina kläder.