Isakssonskan

Jag känner mig lyckligt lottad för mina otroligt fina människor som finns runt omkring mig. I bland dem känner jag mig trygg, avslappnad och omtyckt för den jag är. Jag kan göra det jag vill, säga det jag vill och tycka som jag vill, det är helt okej, man får ingen skit för man tycker eller känner på ett speciellt sätt. Det är fint.

Vi kan diskutera de allra djupaste/tragiska ämnena, vi kan må dåligt och uttrycka detta utan att behöva ge någon specifik orsak till varför vi mår dåligt. Vi finns alltid för varandra, oavsett. Vi hjälper varandra genom svackor. Vi hjälper varandra att se utvägar och lösningar på problem.

Vi skrattar tillsammans, vi gråter tillsammans och vi grubblar tillsammans.

Mina vänner är min familj, de är otroligt viktiga för mig.
Jag får kraft bara av att se på dem eller höra dem.

De är de finaste av människor.